Ta upp IV-karakteristikan för en av lysdioderna, dvs mät diodströmmen som funktion av spänningen över dioden. Spänningen kan varieras genom att koppla det variabla motståndet som en spänningsdelare. Strömmen genom dioden kan lättast mätas genom att mäta spänningen över ett 100 Ohms motstånd i serie med dioden. Detta är ett vanligt och praktiskt sätt, du man ju slipper bryta upp kretsen för att sätta multimetern i strömmens väg. Nu behöver du bara flytta en av testsladdarna för att mäta diodens ström och spänning.
Maximala diodströmmen begränsas av mätmotståndet (potentiometern kan ju stå på 0 Ohm vid inkopplandet!). För säkerhets skull kan det vara bra att ha ett motstånd till så att strömmen aldrig blir större än 30 mA.
Bedöm själv hur många och vilka mätpunkter som behövs för en bra kurva. Rita två figuren: en med strömmen på en linjär skala som funktion av diodspänningen och en med strömmen på en logaritmisk skala. Glöm inte att skriva vilken lysdiod du använde, hur stor det variable motståndet var, osv.
Du kan verifiera att en faktor 10 i ström bara ger en ändring i diodspänningen av ungefär 60 mV. Diodspänningens beroende på temperatur är ungefär 2,1 mV/°C (kolla med frysbox eller med ditt finger), så den variationen är ofta lika viktigt.
Ta upp karakteristikan för zenerdioden (typnummer börjar med "BZ"). Obs diodens polaritet i schemat! Zenerdioden har också en "vanlig" diodkarakteristika, men här är det inte den vi är ute efter.
Kontrollera på lämpligt sätt att zenerdioden verkligen har ett vanligt framspänningsfall.