Klyvning

Många mineraler kan lätt klyvas genom att slå med hammare på en knivkant. Så kan man studera klyvningsplan, som ger information om kristallens interna struktur.

• Halit (stensalt) har tre sådana plan, som är parallella med sidorna på en kub. Välj en stensaltsbit (men låt den ligga kvar i lådan), sätt kniven på en kant, sikta med hammaren, blunda och slå till. Om du lyckades bra, kan du se fina släta klyvninsytor. Men kan också lått smaka att det handlar om NaCl: slicka på fingret, rör saltet och smaka (ett säkrare sätt att smaka okända mineraler). Du kan ta en bit för diffraktionsexperiment.
• I kalcit (kalkspat) står de tra spaltningsplanen inte vinkelräta på varandra. Klyvning ger då romber. Klyvning är svårare än i stensalt. Kalcitkristaller är unaxiala och dubberbrytande. Det ger upphov till två bilder om man lägger kristallen på en bokstav. Om man roterar kristallen, följer den ena bilden med, medan den andra beter sig normalt. Man kan kolla att både bilder har olika polarisationsriktningar med polarisationsfilter som ligger i Ward's asken. Med röntgenuppställningen kan du mäta avståndet mellan klyvninsplan.
• Muskovit (kaliglimmer ljus glimmer, eng. mica) kan lätt klyvas med rakblad på grund av svaga bindninga i kristallens c-riktning. Man kan även exfoliera det med tejp (på samma sätt som grafit). Det ger ett mycket tunt böjbart skikt, som man kan klyva några gånger till. Avståndet mellan Braggplan är stor, så att diifraktionsvinkel för Cu Kα är liten.