Slå på MCAn (den svarta lådan).
Slå på datorn. Operativsystemet är MSDOS.
Ge kommando CD DAS för att komma i mappen DAS.
Ge sedan kommando AUTODAS för att starta datainsamlingsprogrammet.
Starta datainsamlingen med kommando STA.
I histogrammet på datorskärmen ska det nu växa upp
ett spektrum. Om det är tillräckligt många counts,
kan du stoppa insamlingen med kommando STO.
Mätsystemet ska ha ett fönster för gamma-energier som är ungefär 3 MeV brett. Med Cs-137 kan man kolla om dess fototopp ligger mellan kanal 220 och 250. Om inte ska ratten på den röda detektorlådan justeras. På MCAn (den svarta lådan) ska man justera tröskeln så att brus och ointressanta fotoner vid låg energi inte detekteras.
Den radioaktiva källan som används för kalibrering är 152Eu som har ett komplicerat sönderfallschema. Man ser fototoppar vid 122, 245, 344, 779, 964, 1086+1112 och 1408 keV. (Jämför Eu-152 spektrum tagen med CdTe-detektor.)
Lägg plastburken med europiumlösningen på
scintillatordetektorn. Ta ett spektrum i minst tio minuter.
Spara ditt spektrum med kommandot LAG namn,
till exempel LAG EU152KAL.
Man kan kalibrera genom att ange energi för två toppars centroider.
Tag reda på centroiden för 1,41MeV-toppen i spektrumet genom att
placera hårkorset vid toppens vänsterfot och klicka med vänstre
musknappen. Placera sedan hårkorset vid toppens högre fot och klicka
med högre musknappen. (Det kanske går lättare om man zoomar in
och ut med Z och UNZ.)
Kommandot CEN ger då kanalen för tyngdpunkt av den delen
av toppen som ligger ovanför linjen mellan markörerna.
Ge nu kommandot KAL 1.41.
Upprepa proceduren för toppen vid 0.344 MeV eller vid 0.122 MeV.
Kolla om de andra topparna ligger bra.
(Om det inte blev rätt, kan man börja om efter UNKAL.)
Nu är spektret energikalibrerat, vilket märks på att x-axelns
kanalskala ersätts av en energiskala. Spara det kalibrarade spektret igen,
så att man senare kan hämta kalibreringen med kommandot
HKA namn.
När man lagrar mätdata med kommandot LAG namn, skrivs data
i aktuell spektrum till skiva i en fil namn.DAT. Det är ett
eget binärt format, som egentligen enbart kan läsas av AUTODAS. Man kan
också spara data som en ascii-fil. Kommandot är LAG namn A.
Då skrivs data till skiva i en fil namn.ASC i följande
form:
H,3,1024,"1031128 15:18:20",18794.97,0.00
C,167.181442,2.943612,0.000000,"MeV"
0,1,1,0,0,0,0,0,0,0
0,0,0,0,0,0,0,0,0,0
0,0,0,0,0,0,0,0,0,0
47,361,406,552,890,7412,16440,29815,50352,64496
68807,75871,81374,85700,87181,87333,88477,93180,104178,118688
119178,124998,143221,178200,220762,259286,288175,313923,331944,352181
368467,377871,372216,355372,322105,274396,216410,164125,125540,100529
....
Den första raden visar bland annat antalet datapunkter och starttid för mätningen. Om spektrum är kalibrerad, finns det en rad som börjar med C, följd av kalibreringsparametrer a0 och a1 ur sambandet E = a1× kanal + a0. Med en textredigeringsprogram kan man ta bort dessa rader. Då
kan man även transformera filen så att det blir en ny
rad för varje kanal. I MS Word gör man det på följande sätt med
Find/Replace: "Find what: ," "Replace with: ^p".
Programmet
Textredigerare har ingen synlig kod för radbrytning, men man kan kopiera
en radbrytning någonstans ifrån och klistra in den i fältet "Ersätt med:"
Data kan nu läsas in i t ex Graphical Analysis. Öppna programmet, klicka på X-kolommen i tabellen och "generate data". Man kan använda kalibreringskonstanterna från den ursprungliga filen eller man kan numrera kanalerna från 1 till 1024. Sedan kan man med "Import from" "Text file..." läsa in ascii-data. Genom att dra kolommerna till grafen kan man generera en figur. Med "New calculated column" kan man subtrahera bakgrundsspektra, ta logaritmer, osv.